11 dagar senare

Nu var det 11 dagar sedan jag fick mina första symptom och insjunkande i Covid-19. Tack och lov så mår jag mycket bättre nu men långt ifrån helt återställd.
Jag har varit ute med barnen och promenerat i naturen och det har gått bra även om jag är fortfarande väldigt trött och blir andfådd av det minsta lilla.
Det är fortfarande svårt för mig att äta mat så jag kämpar med att få tillbaka aptiten. Jag känner att jag har gått ner i vikt och tappat muskelmassa så det kommer att ta lite tid att komma tillbaka i form känner jag. Och hostan samt trycket över bröstkorgen sitter fortfarande kvar lite.
Jag vet att det tar tid att återhämta sig från denna virus men det känns ändå frustrerande och jag önskar att jag kunde skynda på och tillfriskna snabbare, men det är omöjligt så jag måste låta kroppen jobba utan att stressa.
Alla är olika och blir inte lika sjuka av Corona, och även om jag haft relativt milda symptom jämfört med många som behöver söka vård så trodde jag aldrig att det här skulle vara så jobbigt som det har varit. Vissa säger ju att det är som en ”vanlig förkylning” eller ”vanlig influensa”, men för mig har det varit tuffare än så. Jag längtar verkligen tills jag är helt återställd, denna jobbiga hostan tar en hel del energi. Jag vill kunna träna och vara aktiv.
Idag är det 1:a juni och restriktionerna lättas. Men än pågår det en pandemi och ingen vet med säkerhet exakt hur situationen kommer att utvecklas. Förhoppningsvis närmar vi oss slutet på denna pandemi.